Monica Zetterlund Follow

Innan jag är riktigt vaken,
står han lutad över sängen, säger "hej".
Och så dricker vi vårt kaffe
sedan barnen gått till skolan, och jag morgnat mig.
Och han tar min hand och kramar den,
skrattar när han ser hur trött jag är.
Och så ler han då han kysser mig
till avsked innan det till jobbet bär.

Om det inte kärlek é,
då vet jag bara dé:

Gud gjorde ej gröna små äpplen,
det finns inga hav, det finns inga öar i så fall.
Då leker inga barn tafatt,
då finns det inga glada skratt,
då är solen kall.

Gud gjorde ej gröna små äpplen,
det finns inga berg och finns inga sjöar.
Nej, tro mig på mitt ord:
Om inte det är kärlek så,
så finns det ingen sån att få på denna jord.

Jag ringer till hans jobb ibland,
vet att han har bråttom.
Säg, kan du slita dig ifrån en stund
och äta en bit mat?
Och han släpper allt för handen och möter mig på stan,
och jag är sen förstås.
Men han väntar tåligt leende och säger överseende:
Jag känner dig.

Om det inte kärlek é,
då vet jag bara dé:

Gud gjorde ej gröna små äpplen,
det finns inga hav och finns inga öar i så fall.
Då finns det ingen New York-smog
och heller ingen London-fog,
då är solen kall.

Gud gjorde ej gröna små äpplen,
det finns inga berg och finns inga sjöar.
Nej, tro mig på mitt ord:
Om inte det är kärlek så,
så finns det ingen sån att få på denna jord.